Svarta rosorna 1 – Uppdraget

Sommaren 1943 ska Maja fylla tretton år. Hon bor i ett litet samhälle i Värmland. Bara några mil bort, på andra sidan den norska gränsen, tas judiska familjer tillfånga och skickas till koncentrationsläger.
När Maja får två nya vänner — den judiske pojken Ben och den norska flickan Hilde — förstår hon att kriget pågår närmare än hon tror, och att inte heller i det fredliga Sverige kan man känna sig riktigt trygg.

Så får de tre vännerna höra att nazisterna är ute efter en motståndskvinna som kallar sig Svarta rosen och de bestämmer sig för att göra vad de kan för att varna henne, innan det är för sent. De inser att de måste ta sig över gränsen och in i det ockuperade Norge — ett beslut som visar sig mycket farligare än de kunnat tro.

«De kallar sig Svarta rosorna. Håll utkik efter deras emblem på bokpärmen. Det är också kännetecknet på en berättelse med omsorgsfull miljö— och tidsskildring, skriven med fingertoppskänsla för hur försiktigt man ska porträttera unga människor.»
-Arbetarbladet

«Den här boken var jättebra! Den var både -lärorik och spännande att läsa. Man ville aldrig sluta läsa.»
-Blekinge Läns Tidning

«Uppdraget är en viktig bok som ger en god -historisk inblick. Den är skriven på en lättillgänglig prosa och med levande -personporträtt som engagerar djupt. Här -diskuteras många frågor om mod och jämlikhet, lika brännande i romanens tid som nu.»
-Smålandsposten

«Styrkan är, som sagt, intrigen: här byggs ett krigs-äventyr som inte pågår i en fantasivärld utan som hade kunnat vara alldeles på riktigt. Det är just så här barn tänker och agerar.»
-Sundsvalls Tidning

«Detta är en fantastisk bok med en dödlig -spänning. Det tar inte en -sekund att slängas in i äventyret.»
-Kamratposten

«Det är bara att konstatera att Camilla -Lagerqvist har absolut gehör för att få -historisk tid att verka 100 % aktuell.»
-Tidningen Kulturen

«Det är en rafflande äventyrsbok som Camilla Lagerqvist har skrivit, kryddad med vanliga problem som kärlek, oroliga föräldrar och framför allt hunger, hunger, hunger. Tummen upp!»
barnungdomsbloggen.wordpress.com