""Usch, vad du är lat", säger hon. «Jag förstår inte, att en skådespelerska som du inte försöker skaffa sig engagemang eller åtminstone tar sig någonting till. Varför skriver du inte något? Du med din skarpsyn och världsklokhet. Alldeles obildad är du inte heller. Vad lever du på? Du har väl inte kommit på avvägar, Bojan?""
Lisen var alltid rakt på sak, och bruka ge sin bästa vännina Ingeborg en skopa ovett när de sågs. De var nästan så nära varandra som två unga kvinnor kunde vara, efter att ha träffat varandra några år tidigare. Ingeborg är glad för Lisens omtanke och driv, trots att hon envisas med att kalla henne “Bojan”.
Ingeborg funderar på vart hennes historia börjar, vad ska hon berätta om sitt liv? Ingeborg berättar om sin ungdomstids förälskelser, och sin första tid på teatern i 1920-talets Stockholm.
Ernst Didring (1868–1931) var en svensk författare. Didrings författarskap präglades av naturalism och mänsklighet. Hans verk har en självklar plats i svensk litteraturhistoria, och är lika aktuella då som nu.
