Ända sedan andra världskriget bröt ut och Polen ställdes under tysk och sovjetisk ockupation hade en dröm om uppror och befrielse vuxit sig stark i landets underjordiska motståndsrörelse. Den 1 augusti 1944 beväpnade sig den polska Hemmaarmén i Warszawa och intog sina ställningar. Det var dags.
Under sextiotre dagar rasade det uppror som blivit en symbol för polskt hjältemod, uppoffring och lidande. Bittra strider utkämpades bland gator och husruiner medan huvudstaden successivt jämnades med marken. In i det sista hoppades polackerna på hjälp från sina västallierade men inget blev som de hade hoppats. Istället väntade en gruvlig hämnd från tysk sida. Det som fanns kvar av Warszawa när upproret slagits ner jämnades med marken. Vid sidan av den materiella förödelsen var förlusterna i människoliv enorma och har satt outplånliga spår i Polens och polackernas historia.
I Warszawaupproret skildrar Artur Szulc stridernas förlopp men ger också en initierad bild av vad det innebar att vara polsk soldat och civilist i andra världskrigets största stadsuppror.
