Nästa gång elden togs emot som en omistlig uppgörelse redan när den första gången publicerades 1963. James Baldwins unika förmåga att skriva med lika mycket vrede som ömhet avtäckte här rasismens öppna och dolda mekanismer, och visade på hur förtrycket bygger ett maktfullkomligt system där somliga räknas som förlorare och somliga ger sig själva rätten att utplåna alla andra.
Utgångspunkten är författarens egen uppväxt i Harlem och hur han konsekvent utsattes för en vardagsrasism som kom att följa honom resten av livet. Men det personligt hållna skrivsättet — utformat som två brev — öppnar också blicken och skänker möjlighet till försoning kring grundläggande mänskliga värden.
Samtidigt är förbehållet tydligt formulerat: “Vill jag verkligen bli integrerad i ett brinnande hus?” Ty om det inte är möjligt att enas om en gemensam lösning så blir följden en fullskalig katastrof. Därav titeln Nästa gång elden.
New York Times kallade Baldwins essä för «en predikan, ett ultimatum, en bekännelse, en angivelse, ett testamente och en krönika». Nu presenteras Nästa gång elden i Norstedts klassikerserie i en reviderad översättning och med ett nyskrivet förord av Aleksander Motturi, som tidigare i år ledde en hel föreläsningsserie utifrån James Baldwins tidlösa mästerverk.
