Fru Z skriver brev till Prinsen av Mogadonien, regent över ett rike namngivet efter en stark sömntablett. Från hennes skrivbord lämnas med jämna mellanrum en epistel som kommenterar sakernas tillstånd.
Fru Z går till räfst och rättarting med tidens anda och skräder inte orden: Vi lever i en kultur i förfall, en medieera styrd av pöbeln, ett samhälle utan intelligentia och utan kulturell elit. Fru Z skildrar medelmåttigheten, utan ilska och avsky, men i stor förundran och med det medlidande hon anser att den förtjänar. Hon önskar en bättre värld. Dessa förbättringar bör ske genom politisk reform, ekonomiskt ansvar, bildning och gott uppförande.
Breven formar sig till ett långt försvar för konsten, och riktar sig mot ett medieklimat som talar till de lägsta instinkterna. De är vältaliga, rappa och underhållande och kommenterar aktuella händelser i tiden. En klago— och nidsång till landet Mogadonien, som har många likheter med Danmark (och med Sverige också för den delen). Landet sover. Fru Z vill väcka det.
