«Hon sträckte åter armar och ben så gudomligt ifrån sig och vågade till sist också ta till sig den allra käraste tanken, den nyaste och grannaste — tanken på Erling. Hon såg hans vågiga ljusa hår, gult som honung, nyslungad klöverhonung som man har så gott om här nere på slätten. Så var hon då inne på sin egen väg, där hon mötte Erling. Att man kunde komma så milalångt bort från det gamla!»
Lena minns tillbaka på sin barndom, sin fars ständiga resande och kamp i självförsörjningen. Hon vill lämna det förflutna bakom sig men smärtsamma minnen kring sin mors död och sin fars ständiga frånvaro gör sig påminda. Hon följer arbetsmöjligheten på annan plats och möter Erling, sin framtid.
De vill båda finna något nytt tillsammans. Erling börjar prata om Amerika, drömmarnas land. Till slut lämnar han Sverige för Amerika med en grupp bekanta, alla bönder. De lämnar sina gårdar i de gamla och hustrurnas vård. Erling lämnar sin Lena, hennes värsta mardröm blir verklighet.
“Vid havets rand” är den andra delen i Walter Dicksons romansvit om släktöden och emigration som inleddes med «Skallgång”.
Walter Dickson [1916–1990] var en svensk roman— och novellförfattare, född i USA, senare bosatt i Falkenberg. Emigration är ett återkommande tema i Dicksons berättelser. Romansviten är baserad på hans egen familjehistoria och emigration till Amerika. Hans emigrationsskildringar har jämförts med Vilhelm Mobergs och Artur Lundkvist ska ha sagt «att medan Moberg är realismens skildrare av emigrantlivets stora skeende, skapar Walter Dickson den inre upplevelsens realism». Dickson gör ett betydligt litterärt avtryck med sin kreativt förtroliga berättarstil.
