«Jag vet inte vad som satte igång dom där tankarna om döden och maktlösheten. Det blev likadant sen varenda år och inte blev det bättre när jag blev vuxen. Men det var den där sommaren vi började prata om döden, mina kompisar och jag.
Och sedan dog Krille.»
Först Krille, sedan magistern och farfar. Alla försvinner de, och det som blir kvar är sorg och frågor. Vid varje dödstillfälle väcks olika känslor. Ibland nya, ibland välbekanta. När farfar dör är frågan «varför». Han var ju så gammal, att han dog var väl inget konstigt. Efter Krille finns det sorg och och en känsla av undran.
I denna novell fångar författaren Erik Eriksson döden, och effekten på de närstående på ett effektfullt sätt. Genom en ung man ögon observerar vi döden, men också livet som är så skört.
Erik Eriksson föddes 1937 och är en svensk journalist, tv-producent och författare. Han har skrivit romaner, novellsamlingar, ungdomsböcker och lättlästa böcker. År 2009 fick han Aniarapriset för sitt författarskap.
