Karl Ove Knausgård

Den tjugosexårige Henrik Vankel jobbar som lärarvikarie på en liten ort i Nordnorge. Han trivs rätt bra med sin tillvaro — fram till den dagen han plötsligt inser att han förälskat sig i en av sina elever. Egentligen är det värre än så. Han blir som besatt, kan inte tänka på annat, hon är allt vad han önskar sig. Men hon är bara tretton år. Förhållandet mellan Henrik och den unga flickan är utgångspunkten för en kärleksroman som också är uppväxtskildring och undergångsroman. När boken kom hyllades den som en häpnadsväckande och mogen debut, men också som högkontroversiell på grund av sitt ämnesval.

Själens Amerika är en sammanställning av Karl Ove Knausgårds viktigaste essäer och artiklar. Här skriver han om Thomas Wågströms och Francesca Woodmans fotokonst, om Anders Behring Breivik och attentatet i Oslo den 22 juli 2011, om att fjällvandra, om självporträttets konst, om Cindy Shermans fotografier, om smärta och smärtlöshet, om att översätta Bibeln, om nåd, om Søren Kierkegaard, om föränderlighet och himmel, om ansikte och kropp. Över samtliga texter vilar en oändlig fascination över sambandet mellan konsten och livet.

Med sjätte delen avslutar Karl Ove Knausgård sin episka autofiktiva roman Min kamp. På ett helt igenom självutlämnande sätt har han blottställt ambitioner och svagheter, osäkerhet och tvivel och inifrån skildrat sina relationer till fru och barn, mor och far, vänner och bekanta. Det är en roman i vilken livet skildras i alla sina nyanser, från de avgörande och upprivande ögonblicken till vardagslivets tillsynes obetydliga detaljer.

Femte delen av Karl Ove Knausgårds mäktiga autofiktiva roman Min kamp är skriven med våldsam kraft och uppriktighet. Han flyttar till Bergen för att satsa allt på skrivandet men det får rakt motsatt verkan. Han vill så mycket att det knyter sig för honom. Samtidigt ser han hur en efter en av hans vänner debuterar som författare. Han misstänker att han aldrig kommer att få något ur händerna. Här finns också en roman om nya starka vänskapsband och ett omskakande kärleksförhållande. Så en dag når han två helt avgörande punkter i sitt liv: fadern dör — och kort därefter blir han färdig med sin första roman.

Fjärde delen av Karl Ove Knausgårds mäktiga autofiktiva roman Min kamp kretsar kring en ung man och hans författardrömmar. Men allt hotas att slås i kras av en förbjuden kärlek.När han är arton år gammal och har precis gått ut gymnasiet flyttar Karl Ove Knausgård till en liten fiskeby långt i norr för att arbeta som lärare. Jobbet är han helt ointresserad av, precis som han är ointresserad av att jobba överhuvudtaget. Målet är istället att spara pengar för att kunna resa bort och få tid till att skriva. För det är författare han vill bli. Till en början ser allt hoppfullt ut: han skriver några noveller, blir accepterad på byn och uppvaktas av flera intressanta tjejer. Men i takt med att vintermörkret sänker sig över det svindlande vackra landskapet går allt fel. Hans skrivande knyter sig och han kommer ingen vart. Han börjar dricka för mycket och får ofta minnesluckor, vilket skrämmer honom då det påminner om faderns alkoholism som präglade en så stor del av hans barndom. Men det tycks dessutom omöjligt för honom att göra sig kvitt oskulden; det som ser lovande ur slutar varje gång i förödmjukelse. I sitt uppstressade tillstånd börjar han hysa varma känslor för en trettonårig elev i sin klass.

Tredje delen av Karl Ove Knausgårds mäktiga autofiktiva roman Min kamp kretsar kring en familj som en vacker augustidag 1969 flyttar in i sitt nya hus i Tromøya utanför Arendal på den norska sydkusten. Familjens yngste heter Karl Ove och är bara åtta månader gammal. I detta hus ska ha tillbringa hela sin barndom med cykelutflykter, kompisar, fotboll och musik. Men idyllen har en mörk underton. Pojken som framstår som så känslig har också en beräknande och manipulativ sida — djupt präglad som han är av livet i en familj styrd av en kontrollerande och oberäknelig fader. I första delen av Min kamp fick läsaren följa Karl Ove Knausgårds tonår och de blandade känslorna i samband med faderns begravning, i den andra delen står ett mognande författarskap och flytten till Sverige i centrum. Bok tre behandlar uppväxten i en kärnfamilj. Karl Ove Knausgårds roman är en av de senaste årens mest omdiskuterade böcker. Ännu en gång har han skrivit en fascinerande och mångfasetterad närstudie — den här gången i form av ett porträtt av konstnären som ung.

Andra delen av Karl Ove Knausgårds mäktiga autofiktiva roman Min kamp är en studie i extremrealism genom blottläggandet av vardagligheter, av utanförskap och av självförödmjukelsens yttersta fascination. Fadersporträttet i första delen är här utbytt mot ett kompromisslöst sökande efter kärlek och vänskap. I centrum står också det egna författarskapet och konsekvenserna av att lämna Norge för en svensk anonymitet. Hela tiden finns där den öppna blicken på den egna kärnfamiljen och faderskapet, men också på det nya hemlandet Sveriges nästintill skrattretande konformitet och konflikträdsla. Familjen och författandet ställs på så sätt mot varandra i ett försök att nå förlösning och att sträcka sig utanför sina egna begränsningar.

Min kamp är Karl Ove Knausgårds mäktiga självbiografiska roman. Första delen inleds med en svepande beskrivning av varje människas slutpunkt, döden. Det är runt detta ofrånkomliga faktum boken kretsar, från barndom till vuxenhet. I centrum står en far som i hela sitt liv agerar på ett sätt som gör honom onåbar och omöjlig att förstå. Boken utgår från Karl Oves nuvarande situation med fru och två små barn i Malmö. Han skriver personligt om hur han tvingats sluta dricka eftersom han då tappar kontrollen och gör sig själv och andra illa. Så kommer telefonsamtalet från brodern med besked om faderns död. Det som följer är ett hårt uppvaknande och en begravning av en far han aldrig kände.